Here it goes

Vad gör egentligen en blogg intressant? Vad är det ni vill läsa? Det verkar ju knappast vara vad jag pysslar med på dagarna. Ja, okej. Jag erkänner det tråkigaste som finns är människor som bara bloggar om vad de gör och vad de har på sig. Vem fan bryr sig, jag menar det. VEM fan? "Ingen vill veta vart du köpt din tröjja" liksom.

Ingen vill läsa falska lögner från någon som hoppas på att bli nya Carolina Gynning. Nej, du kan inte skriva och nej du kommer aldrig bli känd hur mycket du än vill. Ingen vill läsa om hur en anorektisk tonåring räknar kalorier och försöker bli smal genom att göra 10 situps om dagen. Nej, det är INTE intressant.

Vad vill ni veta? Brutala sanningar om vad jag egentligen tycker och tänker? Det mesta borde ni redan veta, jag är ingen falsk människa. Men här ska ni få något smaskigt att gotta er i. Nynäshamnsmänniskor är ett släkte för sig.

En kompis till mig är <20 och har en pojkvän som är typ 40plus. Det stör mig. Inte bara på grund av ålderskillnaden utan för att han verkar vara en riktig mupp. Han behandlar henne som skit och trots att hon kan vara lite speciell så förtjänar hon så grymt mycket bättre. Och jag säger det här till henne och jag skriver det nu igen "DUMPA MUPPEN". Punkt och slut. Slut, gör slut. Hennes situation får mig att fundera på hur jävla bra jag har det egentligen. Jag har en pojkvän som älskar mig och även om han kan vara en idiot ibland (kolla va många brutala sanningar) så är han helt och alldeles underbar, precis som en bal på slottet. Yes Askungen, you heard me.

Ingen vill heller läsa om människors perfekta liv. Det får inte bli för mycket putti-nutt. Jag orkar inte läsa inlägg efter inlägg om hur kära varenda människa är i sina perfekta pojkvänner respektiva flickvänner. Jag vet inte varför, jag blir nog avundsjuk för att jag inte är perfekt. Eller så blir jag irriterad för att jag vet att det är lögn. Något är det som stör mig och det så grymt mycket.

Jag funderar på att börja skriva en blogg à la Gossipgirl om Nynäshamn. För om ni inte redan vet om det så försigår det en jävla massa fuffens bakom buskarna här i staden. Herregud. Men det skulle väl bara sluta med att jag blir polisanmäld och det orkar vi ju inte med. Men det är sånt vi gör i denna lilla stad. Vi snackar skit och vi skvallrar, vi anmäler och hotar. Vi tror att vi är så jävla bra på allt, vet allt. Vakna!

2007 var ett falskt år. Jag håller tummarna, kastar salt över axeln och ber till jag vet inte vem, att 2008 ska bli ett bättre år. För från och med nu är jag ärlig - hela vägen, jag orkar inte med några jävla fjanterier.

How about that for a blogginlägg?

Jag säger som Katrin eller vad hon nu heter Schulman. Fuck YOU - right back.