WWW.BRUNETTENS.BLOGG.SE
Är numera min standardblogg.
Denna blogg kommer fortsätta vara min MOBILBLOGG. Alltså, korta snabba inlägg och mycket bilder. Brunettens blogg kommer bli min stationära blogg.
onsdag 19 mars 2008
måndag 17 mars 2008
söndag 16 mars 2008
Hyffsat!
Kan inte sova, slår på tvn och mtv som kör nån "tolka ditt namngrej" going on. 10 kronor, skicka sms, bla bla, ni vet hur det funkar.
Enligt dem är Alexandra ett hyffsat coolt namn och eftersom jag är född -88 är jag allmänbildad. Hum? De säger också att "inga nördar heter Linda" så jag vet inte om jag litar på skiten.
"Bara smarta människor föddes 1992" hah, nu vet jag att dom ljuger!
Mitt namn har varjefall varit med på mtv, så nu kan jag nog sova gott, eh?
Bättre än du?
Jag älskar när andra tjejer tittar snett på mig. Ja, konstigt.
Många säger att jag är beroende av uppmärksamhet och bekräftelse. Ja, det kan nog stämma till viss del, men vem fan behöver inte få lite bekräftelse då och då? Jag vet att jag inte är överviktig men för det vill jag gärna att nån säger att jag är smal då och då.
När tjejer tittar snett på mig på stan så blir jag glad, jag börjar fundera på exakt vad det är jag har som de inte har? Är det något jag har på mig? Är det mitt hår? Är det något jag utstrålar? För jag vet att när jag kollar snett på andra tjejer så är det för att jag är avundsjuk. Jag vill helt enkelt inte stirra rakt på dem, så det blir en blick i ögonvrån; "jävlar va snygga skor". Avundsjuka är helt klart det som ligger till grund för det avstånd svenska tjejer ofta håller till varandra. Det är för jävla tråkigt egentligen.
Jag tror jag blivit skadad. Mamma, tappade du mig som barn? När jag sitter på tåget tittar jag mig omkring efter andra jämnåriga tjejer. Vem är snygg, vem är ful och framför allt; vem är snyggare än mig? Ser jag någon jag tycker är snyggare än mig själv börjar jag direkt granska henne efter inspiration till hur jag kan förändra mig själv. Så till alla tjejer därute; ser ni mig stirra på er så är det med all säkerhet för att jag är avis. Jag stirrar bara på människor som har något jag saknar, något jag vill ha. Jag tittar inte snett på fula, pinsamma, dumma eller andra typer som helt enkelt inte är värda min uppmärksamhet.
Men tänk va nice det vore om alla tjejer kunde titta rakt på varandra, tala till- och uppskatta -varandra iställt för att vara så bittra?
Alla snackar skit om BlondinBella, Carola och Ebba von Sydow. Men hur gärna skulle inte de stackars tjejerna vilja ha en superbra sångröst, kunna shoppa för 10 000kr i månaden eller vara halva Sveriges modeguru? Käft nu säger jag bara, erkänn att ni är avis (precis som jag) eller va tysta.
Många säger att jag är beroende av uppmärksamhet och bekräftelse. Ja, det kan nog stämma till viss del, men vem fan behöver inte få lite bekräftelse då och då? Jag vet att jag inte är överviktig men för det vill jag gärna att nån säger att jag är smal då och då.
När tjejer tittar snett på mig på stan så blir jag glad, jag börjar fundera på exakt vad det är jag har som de inte har? Är det något jag har på mig? Är det mitt hår? Är det något jag utstrålar? För jag vet att när jag kollar snett på andra tjejer så är det för att jag är avundsjuk. Jag vill helt enkelt inte stirra rakt på dem, så det blir en blick i ögonvrån; "jävlar va snygga skor". Avundsjuka är helt klart det som ligger till grund för det avstånd svenska tjejer ofta håller till varandra. Det är för jävla tråkigt egentligen.
Jag tror jag blivit skadad. Mamma, tappade du mig som barn? När jag sitter på tåget tittar jag mig omkring efter andra jämnåriga tjejer. Vem är snygg, vem är ful och framför allt; vem är snyggare än mig? Ser jag någon jag tycker är snyggare än mig själv börjar jag direkt granska henne efter inspiration till hur jag kan förändra mig själv. Så till alla tjejer därute; ser ni mig stirra på er så är det med all säkerhet för att jag är avis. Jag stirrar bara på människor som har något jag saknar, något jag vill ha. Jag tittar inte snett på fula, pinsamma, dumma eller andra typer som helt enkelt inte är värda min uppmärksamhet.
Men tänk va nice det vore om alla tjejer kunde titta rakt på varandra, tala till- och uppskatta -varandra iställt för att vara så bittra?
Alla snackar skit om BlondinBella, Carola och Ebba von Sydow. Men hur gärna skulle inte de stackars tjejerna vilja ha en superbra sångröst, kunna shoppa för 10 000kr i månaden eller vara halva Sveriges modeguru? Käft nu säger jag bara, erkänn att ni är avis (precis som jag) eller va tysta.
torsdag 13 mars 2008
Och sen?
Pms - god jag hatar det. Speciellt när jag själv vet om det, men ändå inte kan göra nått åt svängningarna. I mitt nästa liv ska jag bli kille. Det spelar ingen roll hur mycket ni snackar om "ååh, en spark på pungen går inte att jämföra" . Jodu, jag tar hellre en spark på pungen en gång i veckan än går igenom allt skit vi tjejer står ut med en gång till i nästa liv.
Bajskorv.
Bajskorv.
onsdag 12 mars 2008
Jag tror så mycket
Nope, jag har inte blivit religös. Men jag tror så mycket saker som sedan visar sig vara fel.
Igår till exempel; då trodde jag att jag skulle tvätta. Tydligen så trodde någon av mina grannar samma sak och självklart är det jag som har fel. Jag trodde fel. Jag trodde att jag kunde skriva mitt namn i rätt ruta och på rätt datum, men det var fel fel FEL.
Sen trodde jag också att jag skulle vända tillbaka å mitt dygn. Det började bra: med att sova till 14.30 och sen gick det bara utför.
Jag trodde också att jag skulle åka till Norge i sommar, men det verkar också bli fel. Jag åker nog till USA istället. Som sommar aupair! Ett superbra och billigt sätt att få spendera en skön sommar i landet "over there".
Då återstår bara en sak som jag tror, hoppas, vill, måste lösa sig; vem hyr lägenheten när jag är borta? Jag vill minsann inte sälja den, jag vill inte, vill inte! Jag tänker hyra ut den möblerad, någon som är sugen? Höjdgatan som är så fint! *blink blink*
Nu tror jag nog att jag ska gå och lägga mig varjefall - vi får väl se om jag tror rätt.
Igår till exempel; då trodde jag att jag skulle tvätta. Tydligen så trodde någon av mina grannar samma sak och självklart är det jag som har fel. Jag trodde fel. Jag trodde att jag kunde skriva mitt namn i rätt ruta och på rätt datum, men det var fel fel FEL.
Sen trodde jag också att jag skulle vända tillbaka å mitt dygn. Det började bra: med att sova till 14.30 och sen gick det bara utför.
Jag trodde också att jag skulle åka till Norge i sommar, men det verkar också bli fel. Jag åker nog till USA istället. Som sommar aupair! Ett superbra och billigt sätt att få spendera en skön sommar i landet "over there".
Då återstår bara en sak som jag tror, hoppas, vill, måste lösa sig; vem hyr lägenheten när jag är borta? Jag vill minsann inte sälja den, jag vill inte, vill inte! Jag tänker hyra ut den möblerad, någon som är sugen? Höjdgatan som är så fint! *blink blink*
Nu tror jag nog att jag ska gå och lägga mig varjefall - vi får väl se om jag tror rätt.
måndag 10 mars 2008
lördag 8 mars 2008
torsdag 6 mars 2008
Våga vara snygg?
Okej. Idag skapade jag ett team på facebook, som förmodligen inte kommer få några medlemmar eftersom folk är så sjukt fega och inte vågar stå för att de tycker de själva kan se bra ut (oftast eller ibland). Teamet heter "VARFÖR vara ful på facebook" ? Och är en form av reaktion mot gruppen "våga vara ful på facebook" där ett antal människor laddat upp bilder där de ser helt okej ut, eller rent av är skitsnygga med kommentaren "Titta, jag vågar vara ful på facebook". BULLTSHIT.
Jag blir tokig, seriöst. Har människor inget bättre för sig än att sitta och klaga på sina egna bilder? Om ni nu tycker ni är fula på en bild, varför laddar ni upp den till allmän beskådning? Självklart kan man bjuda på en ful min på kort ibland och ja, det går till och med ladda upp en bild där man gör en OFRIVILLIG grimas, men då får man ju stå för det sen. Inte ladda upp en skitsnygg bild och hävda att man är ful för att få komplimanger och bekräftelse. Jag kräks.
Det roliga med det här är att jag nu kommer få massa irriterade tjejer efter mig som tycker/kommer tycka jag är asdivig och "hon tror hon är så himla bra". Fel. Jag vet att jag inte är nån Angelina Jolie, men jag vet också att jag inte är den fulaste människan i världen. Jag har tio fingrar och tio tår, jag kan gå själv, jag har ögon som fungerar som de ska och jag lider inte av fetma även om jag inte är vältränad. Man är inte FUL för att man inte ser ut som en retuscherad reklampelare.
Men jag vet, jag VET att folk är så jävla mesiga att ingen vågar stå emot det här trycket. Det har funnits länge och väl och det är så typiskt svenskt. Du FÅR inte tycka du själv är bra. Du FÅR inte prata gott om dig själv. Du är ful, dålig och äcklig och låt inte någon säga nått annat. Då måste du säga EMOT. Det fulaste man kan säga till en komplimang är "tack". Varför är det såhär? Är det bara jag som är trött på det?
Sen finns det i och för sig en annan sida av det här. De personer som faktiskt har dålig självförtroende på riktigt. Men de laddar inte upp några bilder alls. Och varför inte? För att de känner sig superfula på grund av de borderline supermodeller som visar upp bilder där de hävdar att de är fula för att de räcker ut tungan. Inte konstigt att de människor som kanske inte dragit vinstlotter i det genetiska lotteriet inte vågar visa upp sig.
Anledningen till allt det här är att jag är så TRÖTT på falskheten, så trött på att behöva tala om för folk att de visst är snygga när det är övertydligt att de redan vet om det. Jag är så sjukt trött på att behöva skämmas för att jag inte tycker jag själv är tjock och ful. För det måste man ju verkligen göra - eller?
Argh. Våga vara ful, självklart, men våga vara vacker också!
Jag blir tokig, seriöst. Har människor inget bättre för sig än att sitta och klaga på sina egna bilder? Om ni nu tycker ni är fula på en bild, varför laddar ni upp den till allmän beskådning? Självklart kan man bjuda på en ful min på kort ibland och ja, det går till och med ladda upp en bild där man gör en OFRIVILLIG grimas, men då får man ju stå för det sen. Inte ladda upp en skitsnygg bild och hävda att man är ful för att få komplimanger och bekräftelse. Jag kräks.
Det roliga med det här är att jag nu kommer få massa irriterade tjejer efter mig som tycker/kommer tycka jag är asdivig och "hon tror hon är så himla bra". Fel. Jag vet att jag inte är nån Angelina Jolie, men jag vet också att jag inte är den fulaste människan i världen. Jag har tio fingrar och tio tår, jag kan gå själv, jag har ögon som fungerar som de ska och jag lider inte av fetma även om jag inte är vältränad. Man är inte FUL för att man inte ser ut som en retuscherad reklampelare.
Men jag vet, jag VET att folk är så jävla mesiga att ingen vågar stå emot det här trycket. Det har funnits länge och väl och det är så typiskt svenskt. Du FÅR inte tycka du själv är bra. Du FÅR inte prata gott om dig själv. Du är ful, dålig och äcklig och låt inte någon säga nått annat. Då måste du säga EMOT. Det fulaste man kan säga till en komplimang är "tack". Varför är det såhär? Är det bara jag som är trött på det?
Sen finns det i och för sig en annan sida av det här. De personer som faktiskt har dålig självförtroende på riktigt. Men de laddar inte upp några bilder alls. Och varför inte? För att de känner sig superfula på grund av de borderline supermodeller som visar upp bilder där de hävdar att de är fula för att de räcker ut tungan. Inte konstigt att de människor som kanske inte dragit vinstlotter i det genetiska lotteriet inte vågar visa upp sig.
Anledningen till allt det här är att jag är så TRÖTT på falskheten, så trött på att behöva tala om för folk att de visst är snygga när det är övertydligt att de redan vet om det. Jag är så sjukt trött på att behöva skämmas för att jag inte tycker jag själv är tjock och ful. För det måste man ju verkligen göra - eller?
Argh. Våga vara ful, självklart, men våga vara vacker också!
onsdag 5 mars 2008
Here it goes
Vad gör egentligen en blogg intressant? Vad är det ni vill läsa? Det verkar ju knappast vara vad jag pysslar med på dagarna. Ja, okej. Jag erkänner det tråkigaste som finns är människor som bara bloggar om vad de gör och vad de har på sig. Vem fan bryr sig, jag menar det. VEM fan? "Ingen vill veta vart du köpt din tröjja" liksom.
Ingen vill läsa falska lögner från någon som hoppas på att bli nya Carolina Gynning. Nej, du kan inte skriva och nej du kommer aldrig bli känd hur mycket du än vill. Ingen vill läsa om hur en anorektisk tonåring räknar kalorier och försöker bli smal genom att göra 10 situps om dagen. Nej, det är INTE intressant.
Vad vill ni veta? Brutala sanningar om vad jag egentligen tycker och tänker? Det mesta borde ni redan veta, jag är ingen falsk människa. Men här ska ni få något smaskigt att gotta er i. Nynäshamnsmänniskor är ett släkte för sig.
En kompis till mig är <20 och har en pojkvän som är typ 40plus. Det stör mig. Inte bara på grund av ålderskillnaden utan för att han verkar vara en riktig mupp. Han behandlar henne som skit och trots att hon kan vara lite speciell så förtjänar hon så grymt mycket bättre. Och jag säger det här till henne och jag skriver det nu igen "DUMPA MUPPEN". Punkt och slut. Slut, gör slut. Hennes situation får mig att fundera på hur jävla bra jag har det egentligen. Jag har en pojkvän som älskar mig och även om han kan vara en idiot ibland (kolla va många brutala sanningar) så är han helt och alldeles underbar, precis som en bal på slottet. Yes Askungen, you heard me.
Ingen vill heller läsa om människors perfekta liv. Det får inte bli för mycket putti-nutt. Jag orkar inte läsa inlägg efter inlägg om hur kära varenda människa är i sina perfekta pojkvänner respektiva flickvänner. Jag vet inte varför, jag blir nog avundsjuk för att jag inte är perfekt. Eller så blir jag irriterad för att jag vet att det är lögn. Något är det som stör mig och det så grymt mycket.
Jag funderar på att börja skriva en blogg à la Gossipgirl om Nynäshamn. För om ni inte redan vet om det så försigår det en jävla massa fuffens bakom buskarna här i staden. Herregud. Men det skulle väl bara sluta med att jag blir polisanmäld och det orkar vi ju inte med. Men det är sånt vi gör i denna lilla stad. Vi snackar skit och vi skvallrar, vi anmäler och hotar. Vi tror att vi är så jävla bra på allt, vet allt. Vakna!
2007 var ett falskt år. Jag håller tummarna, kastar salt över axeln och ber till jag vet inte vem, att 2008 ska bli ett bättre år. För från och med nu är jag ärlig - hela vägen, jag orkar inte med några jävla fjanterier.
How about that for a blogginlägg?
Jag säger som Katrin eller vad hon nu heter Schulman. Fuck YOU - right back.
Ingen vill läsa falska lögner från någon som hoppas på att bli nya Carolina Gynning. Nej, du kan inte skriva och nej du kommer aldrig bli känd hur mycket du än vill. Ingen vill läsa om hur en anorektisk tonåring räknar kalorier och försöker bli smal genom att göra 10 situps om dagen. Nej, det är INTE intressant.
Vad vill ni veta? Brutala sanningar om vad jag egentligen tycker och tänker? Det mesta borde ni redan veta, jag är ingen falsk människa. Men här ska ni få något smaskigt att gotta er i. Nynäshamnsmänniskor är ett släkte för sig.
En kompis till mig är <20 och har en pojkvän som är typ 40plus. Det stör mig. Inte bara på grund av ålderskillnaden utan för att han verkar vara en riktig mupp. Han behandlar henne som skit och trots att hon kan vara lite speciell så förtjänar hon så grymt mycket bättre. Och jag säger det här till henne och jag skriver det nu igen "DUMPA MUPPEN". Punkt och slut. Slut, gör slut. Hennes situation får mig att fundera på hur jävla bra jag har det egentligen. Jag har en pojkvän som älskar mig och även om han kan vara en idiot ibland (kolla va många brutala sanningar) så är han helt och alldeles underbar, precis som en bal på slottet. Yes Askungen, you heard me.
Ingen vill heller läsa om människors perfekta liv. Det får inte bli för mycket putti-nutt. Jag orkar inte läsa inlägg efter inlägg om hur kära varenda människa är i sina perfekta pojkvänner respektiva flickvänner. Jag vet inte varför, jag blir nog avundsjuk för att jag inte är perfekt. Eller så blir jag irriterad för att jag vet att det är lögn. Något är det som stör mig och det så grymt mycket.
Jag funderar på att börja skriva en blogg à la Gossipgirl om Nynäshamn. För om ni inte redan vet om det så försigår det en jävla massa fuffens bakom buskarna här i staden. Herregud. Men det skulle väl bara sluta med att jag blir polisanmäld och det orkar vi ju inte med. Men det är sånt vi gör i denna lilla stad. Vi snackar skit och vi skvallrar, vi anmäler och hotar. Vi tror att vi är så jävla bra på allt, vet allt. Vakna!
2007 var ett falskt år. Jag håller tummarna, kastar salt över axeln och ber till jag vet inte vem, att 2008 ska bli ett bättre år. För från och med nu är jag ärlig - hela vägen, jag orkar inte med några jävla fjanterier.
How about that for a blogginlägg?
Jag säger som Katrin eller vad hon nu heter Schulman. Fuck YOU - right back.
Klagomål
Jahaja. Nu blir man till och med påhoppad av sin egen mor. Hon tycker minsann att jag bara bloggar massa strunt nu för tiden och allt jag skrev förr som faktiskt var intressant att läsa numera är som bortblåst.
Jag vet att jag har ströbloggat lite sen jag insåg att jag kunde blogga från mobilen, men det kommer bli bra igen.
Jag vet att jag har ströbloggat lite sen jag insåg att jag kunde blogga från mobilen, men det kommer bli bra igen.
måndag 3 mars 2008
Bildfrågan
Vad är det här för motiv?
Sitter på tåget nu på väg och ska hämta barnen. Konstigt nog verkar trafiken gå som den ska. Idag ska jag också försöka vända tillbaka mitt dygn, såhär kan jag ju inte fortsätta.
Veckan är fullspäckad, kontot är tomt. Ojoj. Längtar tills fredag så jag får krypa ner i armarna på min älskling.
Tandläkaren på onsdag. Save me.
söndag 2 mars 2008
Segobert
Okej, igår var det utgång. Idag vill jag helt stanna hemma i sängen hela dagen, men det blir utgång igen. Ut och gå till jobbet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)